Min kära häst Iznogood har alltid varit speciell. Han hittar alla vägar ut! Ut ur lastbilen, ut ur transporten och ut ur alla hagar utan trästaket på minst 150! Han var väldigt speciell redan i unghästålder. Han är nog den ända hästen som har dängt av mig rejält i skogen! Efter det var han till salu billigt ;). Nu är han inte det längre... Han är inte som alla andra hästar. Jag har flera av mina vänner som säger att han inte är som en häst utan som en stor ponny! Jag kan faktiskt hålla med om det. Han har så mycket hyss för sig att jag knappt får plats med dem på den här sidan. Några av hyssen är: Han kan helt plötsligt när jag är iväg och tränar hoppa till och tjuta...bara för att. Det kan han också göra om han river ett hinder. Han anar ugglor i mossen när man minst av allt själv anar det när man rider ut. Han bockar sig runt på hoppträningen första delen av året för det är ju sååååå kul! Och det kan han lika gärna göra i Juli månad på en framhoppning. Han sparkar aldrig, men ändå funderar jag ibland på att sätta en röd rosett i luggen också och inte bara i svansen. För det är ju super läskigt att mötas på framhoppningen när man BARA har övat på det i 4 ÅR!! =) Jag älskar min häst! Och jag vet att jag kommer att sitta å tantrida på honom när vi blir äldre...även att han anar ugglor i mossen! =)

<3 <3 Sofia