Snart ska jag(Fia) ge mig ut och rida. Jag ska trimma två hästar på banan. Först ska jag hoppas Izno lite smått. Efter det ska Manne få lite markarbetsjobb. Jag kommer nog rida lite Cavaletti med båda två. Jag tycker det är så bra när man använder sig av bommar för att checka av hur mycket koll man har på hästen. Idag ska jag rida cavaletti på böjt spår med Izno. Jag har kort avstånd på galoppbommen in och kort avstånd mellan cavalettihindrena också. Jag tänker mycket på att som Anita säger  "bli med hästen" vilket betyder att man inte ska gå fram med hand och överliv för mycket. Samtidigt ska man inte bli stum eller hård i handen. Behöver hästen hjälp bakåt eller framåt ska det ske direkt, snabba signaler för att sedan lätta på hjälpen. Då blir hästen känslig och det vill man ju att den ska vara, speciellt för en annan som är tjej och inte rider på styrka.

Det är viktigt att man har hästen framme för skänkeln utan att den är stressad.....det är en hel värld detta med hästen & ridningen.Men det är ju det som är kul. Man blir ALDRIG FULLÄRD.


Banan som numera ser ut som en sjö!


Å riktigt höstmörkt är det!


Vissa skiner trots att solen lyser med sin frånvaro ;P

Jaha....ut i regnet då, hade hellre legat i soffan och tittat på film och ätit godis idag....Meeeen skam den som ger sig!

KRAAAAAAM

Den snart mycket blöta Fia

Tiden går så himlans fort. Jag kan inte ens riktigt komma ihåg hur länge Sandra har varit hos oss i vårt stall. Men det finns en person som jag kan tacka för det i alla fall. Patrik Gunnarsson, en ridkille och numera överdomare som hållit hus på Jönköpings fältrittklubb i en herrans massa år.

Det var nämligen så att Sandra började sin karriär som ridskoleunge, avancerade och blev Patriks hästskötare. Efter ett tag fick hon låna Patriks gamla tävlingshäst Pirocco. Med honom tävlade hon upp till 120 klasser och blev uttagen till Future Factory, en elitsatsning för lovande unga ryttare runt om i Sverige. Pirocco var ju inte i yngsta laget direkt så Sandra slutade tävla honom efter ett tag. Hon började turligt nog hjälpa Ida(Ida iigen, hon e bra den där Ida) med hennes hästar. Efter ett tag köpte hennes föräldrar Idas gamla tävlingshäst Legende, Sandras första häst!

Sandra var ett engagerat ridskolebarn, hon hade drömmar om en egen häst, hon åkte på ridläger varje sommar och det var för henne ljuvligt....det var inte så längesen som hon gick och funderade på om hon skulle våga att be min bästa vän Josefine Ring(som då var aktiv tävlingsryttare) om en autograf=).

Nu är Sandra själv tävlingsryttare, hästägare och god vän till mig och min familj. Eller rättare sagt en del av min familj. Förutom hästtjej har Sandra många andra kvalitéer! Hon är känslosam, rolig och jag kan säga att jag träffat få personer som har så stor EMPATISK förmåga som Sandra!

Jag känner detsamma för Sandra som jag gör för Jonna!

Jag älskar dig Sandra!! Jag är glad för att du är i min närhet!!! Det är få förunnat att få känna någon som, du!!!

<3 <3 HA EN TOPPENDAAAA med massa kärlek! Det ska jag ha=)

PUSS & KRAM

Fia

Det var för 6 år sedan som lilla fröken Jonna Larsson tågade in i mitt liv. Man kan väl säga någorlunda sådära ofrivilligt faktiskt. Ida kom hem en dag och talade om för mig att hennes chefs dotter behövde en stallplats. Jag ville absolut inte ha någon inhyrd i stallet och protesterade STORT! Men vad hjälpte det. Ett litet tag efter det hade vi en liten arabponny ståendes i stallet vis namn Birre, detta var början till den stora vänskap jag och vi andra har med Jonna idag.

Jonna hon var med oss jämt, överallt. Pappa och Jonna, de var partners in crime skulle man kunna säga. Jonna var med pappa när han gjorde sina då dagliga besök på biltema och Jula(det var en del i hans vardag närhan höll på och tillfriskna efter sin infarkt). Pappa var rätt bra argsint på den tiden, men det bekom inte Jonna ett dugg, hon är ju söt och rar den där goingen men skenet kan ibland bedra ;).

 Jonna gick påTenhults naturbruksgymnasium och eftersom hennes föräldrar var bosatta på Öa så hade hon lägenhet i stan. Men 16åriga Jonna bodde i princip alltid  i Hakarp istället, mamma och pappa fick en extradotter och det var dom mycket glada för.

Birre blev halt efter ett tag och fick följa med oss ner till Systrarna Ohlsson när vi ändå hade en annan häst som skulle kollas. Det visade sig att Birre aldrig någonsin skulle bli bra och Birre fick tyvärr ganska kort efter åka till himmelen. Vi tyckte JÄTTESYND om om Jonna så hon fick börja rida min gamla tävlingshäst Eastwood som plåster på såret. Mycket kämpa och några pris blev det av den perioden.

Idag äger och tävlar Jonna Ramses(Idas gamle rallyräka). De tävlar inte så ofta, men när Jonna & Ramses väl är med så blir det blågult=)=) för det mesta.

Jonna är en fantastisk tjej, hon ställer upp, är alltid glad(nästan i allafall), hon är en solstråle i mitt och i många andras liv! Jag är väldigt lycklig för att Ida kom med den där DÅLIGA idén för 6 år sedan.För pågrund av den har jag fått äran att lära känna Jonna och bli en del i hennes liv! Tack Ida!! BRA GJORT!!!!

Om Jonna hade fått bestämma så tror jag att hela världen hade varit rosa och lite skimrande.Jag är inte heller förvånad över att Jonnas enda tatuering hon har är en liten snirklig text vid handleden där det står princess =).

Avslutningsvis: Jonna, du gör mig glad och du gör min värld skimrande med din närvaro!!! Jag älskar dig <3 otroligt mycket!!!

KRAMAR Fia

Det är en väldigt utnyttjad mening hos många olika människor. Men hur lever man upp till det igentligen??

Åren innan 2005 har jag liksom tagit saker lite för givet. Jag har alltid haft min familj, mamma, pappa, Fia, Sven & Pelle. Det har liksom alltid varit så självklart. Jag har sedan 6 års ålder haft häst, bott på landet. Ja allt det där som många så gärna vill ha. Men jag är uppväxt med det, så det har som sagt alltid varit så självklart. Jag hade min härliga häst Ramses och ja vi fick nästan jämt pris. jag kan erkänna att jag till och med kunde bli lite sur om jag inte fick pris på en tävling då. Sen hände det värsta, pappa blev sjuk!! Jag kommer ihåg det så väl, jag var påväg hem från jobbet då när telefonen ringde. Det var mamma hon sa att något har hänt pappa och att han ligger på sjukhus och att läkarna ännu inte visste var det var, men att det var allvarligt... Vägen hem till Hakarp var som en dimma för mig, tårar oro och alla tankar som virvlade runt i huvudet. Hemma var allt kaos, pappa låg inlagd i malmö så vi skulle åka dit. Vi fick veta att pappa hade fått en propp och att han fick propplösande medicin.

Jag & Fia tog en bil ner, jag är inte den som kör för fort. Men ner till Malmö gick det undan.... Väl nere så sa läkarna att han svarar bra på medicinen, men att de inte vet till 100% eftersom resultatet kan ändras inom 24h, det är så den propplösande medicinen fungerar. Jag & Fia åkte hem för att sköta hästarna... Det tog inte länge fören mamma ringde och berättade att det har blivit kritiskt och att pappa måste operera hjärnan. Vrålfart ner igen, fast denna gång till Lund.

Jag,Fia & Sven fick bo hos en arbetskamrat till pappa, Stefan. Mycket snällt av den familjen. Operationen blev lyckad och pappa klarade sig trots allt bra. Han har fått lära sig mycket igen, som att skriva, gå m.m. Och han har det fortfarande jobbigt med talet och balansen & annat. Men vi fick ha honom kvar, och jag tackar varje dag för min fina familj och jag tar inte familjen för givet längre. Ingenting kan man ta för givet, man ska leva varje dag, njuta av det man har!! Vara tacksam för det man har! Och ta vara på varandra, hjälpa & stötta när det behövs! Och framför allt! Inte oroa sig för småsaker, det finns alltid värre! Älska och bry sig om sina nära & kära!





// Ida

Idag har jag varit med Ida,Rikard,Kalle & min Eric och hämtat hem ettåringarna, dom ska få gå på bete hemma nu för att vi ska kunna hantera dem mera. vi verkade dem och mätte dem efteråt, dom har vuxit hur mycket som heeelst =). Efter det har jag ridit ut med Sandra & Fia, det blev en längre runda med lite mer galopp :P... Suuupermysigt var det allt! 

I helgen ska alla vi tjejer försöka att måla klart stallet, det kommer bli jättefint. Det är så kul när vi alla är lediga samtidigt, även om vi jobbar i stallet så har vi alltid så roligt tillsammans. Jag & tjejerna <3 <3

Ikväll har jag packat, åkt till sortergården och städat. Jag ska nämligen flytta till min kille i stan, det ska bli så roligt att äntligen få bli sambo. På fredag nästa vecka så ska jag och & Eric åka till turkiet på semester, jag längtar verkligen jättemycket. Ida har lovat att hjälpa mig med Ramses så att han är fit till Tingsryd =)




Jag & Ramses i tingsryd förra året =)



Jag & Ramses på prisutdelning, vi vann :D

Puss & Kram Skumbanan // Jonna

Jaha då vart det slut på den härliga semestern. Skillnaden på dagarna nu är att man jobbar 8 timmar innan man ska till stallet och fixa och greja! Men jag är inte deppig för det =) det e bare att kempe på som en vis man en gång sa!

Igår red jag(fia) ut med Manne efter hans 3 veckor välförtjänta vila! Han var mjuk och fin och väldigt PIGG! Precis så som jag ville ha honom efter att han fått ta det lugnt. Idag kommer förhoppningsvis Millan hit. Då ska vi bege oss ut i skogen och galoppera. Hon på Izno och jag på Manne. Jag rider inte ut mina hästar själv så det är verkligen perfekt när Millan kommer att rida dem på en lite längre tur! Det är annars ett väldigt trixande och mixande med att hitta två i stallet som ska rida ut och ungefär vid samma tid som jag.

Igår när jag red Izno avslutade jag uteritten med ett litet lätt pass på banan. Han känns så superfin. Jag kollade av start, stopp och sidförande hjälper kort sagt...ooo han lyssnar fint min lille pärla. Längtar mycket efter att få komma ut och tävla igen, det var ju trots allt i Maj vi tävlade sist! I ärlighetens namn så var jag riktigt AVUNDSJUK på alla mina ryttarkamrater när vi var i Glommen. JAG VILL ME! Fast jag är ju såklart glad för deras skull att de får tävla och önskar dem all lycka med det =).


Jag & Izno i Eksjö i April.

Nehe...ut å göre lite nytte då!

Ha det toppen, för det ska ja ha!

CARPE DIEM// Fia

Klockan ringde tidigt idag, jag & Fia tog med oss hundarna på en promenad. Jätteskönt och mysigt, eftersom det var så tidigt på morgonen så slapp vi alla jobbiga flugor och den stekande hettan som vi har haft över oss länge. Efter promenaden bjöd mamma & pappa oss på frukost. Det blev mammas egengjorda musli, den är verkligen sååå god =)... Efter kaffet så har jag, Sandra,pappa & Rikard fixat ute på gården. Vi har plockat undan alla hinder från banan eftersom Rikard ska sladda den ett par ggr och vi tjejer ska plocka sten. Sen har jag och Sandra mockat i hagarna, slängt hö och fyllt alla baljor med vatten.Vi har också plockat ihop ett fint träns till Fantasia,eftersom Jonna S ska rida henne så måste hon ha ett eget träns =) jag smörjde det också det blev super.  Nu väntar jag på pappa, vi ska åka med Licala till seminstationen och se hur hon ligger till äggmässigt sett om man säger så :P. Sen ska vi åka till Vaggeryd och ta bort stygnen på Roddan. Roddan fick ett sår på sitt ben precis innan vi åkte till Falsterbo och det såg inte bra ut, jag var riktigt orolig där ett tag. Men det har läkt jättefint och pappa har lasrat på det också, så om ett par veckor så går det nog att skritta igång honom. Ikväll ska jag & Fia rida ut Locantus & Iznogood, vi ska också försöka hinna att måla färdigt taket i stallet.

Här kommer lite fler bilder från Glommen, inklusive hindrena =D


Locantus & Jag


Min & Fias supersöta lillebror, bäst på självpoträtt hihihi



















//Ida

Igår hade jag(Fia) stora planer på att måla staketen hemma. När jag stegade iväg mot pannrummet för att hämta färg och penslar började det mullra och så kom regnet! Ja, man kan ju inte göra något åt vädret tyvärr även om man många gånger önskar att man kunde. Resultatet av detta blev 2 timmars kvalitetstid med min lille brorsson Sigge, SÅ mysigt!

Nu sitter jag här hemma hos mamma och pappa och laddar för att ge mig ut och måla. Efter det ska jag rida ut Izno i skogen, mysa med Manne och putsa av alla mina grejer. Nu är det bara en halv vecka kvar tills Manne ska sättas igång=)=). Jag har anmält honom till en kvällstävling i Gislaved. Sen väntar jag på licensen till Manne så jag kan anmäla honom till Tingsryd. Handläggningstiden gällande licensen är 4-6 veckor...jättedumt för man kan inte anmäla uppstallning till en häst som bara får tävla lokalt.

Idag ska vi också åka och dräktighetsundersöka Licala. Pappa & mamma bestämde sig samma morgon som hon skulle insemineras att vi skulle ha Camaro M igen. Vi är så himlans nöjda med vårt lilla busfrö VIP-Win´s Carlito Brigante. Oftast är man ju lite extra med sitt egna, men med objektiv syn kan jag säga att han är välställd och maskulin, riktigt FIN.

Nästa vecka börjar jag trimma Izno lite lugnt på banan. Efter Falsterbo så har jag ridit ut honom i skritt och trav och han bjuder ordentligt framåt och är riktigt mjuk och go!!! Jag är väldigt glad för det! Jag älskar min lilla häst!!!



Carlito växer sådet knakar. Första veckan sprang han under magen på Licala. Nu är det inte så lätt längre. Nu klättrar han på henne istället. Hon har fullt upp med att fostra den lille Parveln.


2 supersnygga ändor! Visst=)

Ha en toppendag!

MASSA KRAMAR

Fia

Är ungefär den rätta beskrivningen på Tobbe Johansson. Vi träffade Tobbe första gången i Falsterbo för fyra år sedan. Det hela började med att han reagerade på våra kommentarer om hoppningen under dagen, vilket gjorde att vi började prata. på den vägen är det =) Förra året i Falsterbo var grymt roligt och vi hoppas att det kommer att bli lika kul i år igen =). Tobbe har jobbat med alla typer av hästar och det jag tycker är riktigt kul är att Tobbe har förmågan att se en individ i VARJE häst han sitter på. Vi själva har valt att ha ett samarbete med Tobbe just pga det. Han är inte speciellt blyg heller om man säger så, han har ridit in båda våra skimmlar 9 år gamla och hoppade dessutom upp på båda första mötet med dem. Som en cowboy!! Wild Wild West  :) Han gjorde ett riktigt bra jobb med dem och vi är riktigt nöjda!!

// Ida