Det är en väldigt utnyttjad mening hos många olika människor. Men hur lever man upp till det igentligen??

Åren innan 2005 har jag liksom tagit saker lite för givet. Jag har alltid haft min familj, mamma, pappa, Fia, Sven & Pelle. Det har liksom alltid varit så självklart. Jag har sedan 6 års ålder haft häst, bott på landet. Ja allt det där som många så gärna vill ha. Men jag är uppväxt med det, så det har som sagt alltid varit så självklart. Jag hade min härliga häst Ramses och ja vi fick nästan jämt pris. jag kan erkänna att jag till och med kunde bli lite sur om jag inte fick pris på en tävling då. Sen hände det värsta, pappa blev sjuk!! Jag kommer ihåg det så väl, jag var påväg hem från jobbet då när telefonen ringde. Det var mamma hon sa att något har hänt pappa och att han ligger på sjukhus och att läkarna ännu inte visste var det var, men att det var allvarligt... Vägen hem till Hakarp var som en dimma för mig, tårar oro och alla tankar som virvlade runt i huvudet. Hemma var allt kaos, pappa låg inlagd i malmö så vi skulle åka dit. Vi fick veta att pappa hade fått en propp och att han fick propplösande medicin.

Jag & Fia tog en bil ner, jag är inte den som kör för fort. Men ner till Malmö gick det undan.... Väl nere så sa läkarna att han svarar bra på medicinen, men att de inte vet till 100% eftersom resultatet kan ändras inom 24h, det är så den propplösande medicinen fungerar. Jag & Fia åkte hem för att sköta hästarna... Det tog inte länge fören mamma ringde och berättade att det har blivit kritiskt och att pappa måste operera hjärnan. Vrålfart ner igen, fast denna gång till Lund.

Jag,Fia & Sven fick bo hos en arbetskamrat till pappa, Stefan. Mycket snällt av den familjen. Operationen blev lyckad och pappa klarade sig trots allt bra. Han har fått lära sig mycket igen, som att skriva, gå m.m. Och han har det fortfarande jobbigt med talet och balansen & annat. Men vi fick ha honom kvar, och jag tackar varje dag för min fina familj och jag tar inte familjen för givet längre. Ingenting kan man ta för givet, man ska leva varje dag, njuta av det man har!! Vara tacksam för det man har! Och ta vara på varandra, hjälpa & stötta när det behövs! Och framför allt! Inte oroa sig för småsaker, det finns alltid värre! Älska och bry sig om sina nära & kära!





// Ida