På sistone har jag fått arbeta mycket med min egna iställning till saker som händer runt omkring mig i mitt liv. Det kan vara rätt bra kämpigt ibland och jag vet att det inte är så bara för mig utan även för andra. Min vise far brukar säga att man inte ska oroa sig för småsaker i livet, för alla kommer uppleva "STÖRRE" saker som får en att kämpa! Och han har så rätt.

Nu på sistone har motgångarna kastat sig över mig. Jag har under hela året tränat och trimmat för denna säsongen och för att nå resultat. Vi (jag & Izno) har ju haft en riktigt go formtopp med många finfina rundor....ja man kan väl säga att livet har varit på topp när vi har varit och tävlat, och har det gått lite sisådär nägon gång har jag haft ett gäng goa och stöttande tjejer runt mig. Jag kunde till och med möta den största fasan ATT VÄGRA UT MIG I MIN RÖDA KAVAJ. Utan att det gjorde så mycket(tack gode gud för att det är inne med röda kavajer i västergötland). Det var dessutom den första tävlingen i min röda kavaj...nu har jag roligt åt det minnet...och att jag faktiskt myntade uttrycket om den stora fasan innan det hände...DET VÄRSTA SOM KAN HÄNDA ÄR ATT VÄGRA UT SIG.....BLA, BLA...=)

Izno har tänkt outside the box, krånglat i släp och lastbil..detta har medfört att ca 4 månader av tävlingssäsongen är borta! För att jag ska känna glädje har jag valt att vända på saker...

1.Han blir ju iaf bra och vi satsar på DM i September.
2. Jag kan satsa extra mycket på Manne(iofs ska han på bete men ändå))
3.Jag hinner gå på stan =)
4.Jag kan jobba extra på gården hemma, pappa är superglad
5.Jag hinner fixa färdigt mitt kök hemma.
6. Å sist men inte minst, välkommen roliga partysommar=)

Jag måste medge att det är surt att inte kunna rida som jag vill...men det är som det är och jag har det ändå himlans bra!/// Fia